Under knappt två månader håller Konstmuseet stängt för en total omhängning där vi skapar bättre förutsättningar både för delar av vår konstsamling, men också för våra tillfälliga samtidskonstutställningar. Omhängningen har sin upprinnelse i att Stora galleriet, med sina skrovliga väggar, fantastiska ljusinsläpp och kyrkliknande akustik passar ganska dåligt som en utställningslokal för dagens samtidskonst, där video, ljud och ljus är återkommande medium.
Stora galleriet, eller Konsthallen som lokalen hette från början, var när den stod klar 1964, ämnad för den tidens samtidskonst, alltså måleri och skulptur, och som sådan är lokalen helt fantastisk och genom att åter fylla lokalen med bildkonst och skulptur kommer delar av Konstmuseets konstsamling att glänsa som aldrig förr.
Flytten kommer att ske i flera steg:
-
Basutställningen med 1900-talskonst flyttar från plan 2 till Stora galleriet.
- Våra stora donationer med fem kvinnliga konstnärer tar trappan upp till plan 2.
- Samtidskonsten flyttar in på plan 1 – där vi kan skapa mer flexibla, samtalsvänliga rum.
Detta möjliggör helt andra förutstätningar att både avgränsa ljud och ljus, men det skapar också bättre möjligheter att tillgodose samtidskonstens vilja att möta sina besökare i mer ohierarkiska och samtalsvänliga rum, något som vi verkligen kommer ta fasta på när vi öppnar dörrarna igen med icke-utställningen Hela Havet Stormar. Det blir början på något nytt.